Havsörn i Vänern

Nu finns återigen häckande havsörnar utmed hela Vänerkusten. Från den första häckningen 2001 har antalet par ökat till ca 30 par vid Vänern år 2014. Det är en fantastisk utveckling som verkligen bidrar till skärgårdens värde och örnarna uppskattas av många människor som rör sig ute i skärgården. Nu måste vi alla visa hänsyn och hjälpas åt för att behålla örnarna.

Följande text har sammanställts av Johan Bohlin, biolog på Länsstyrelsen Värmland.

Havsörnen är trogen sitt revir

Havsörnar “kommer och går” men reviren består. Havsörnar kan bli gamla, nästan 40 år och lever i livslånga relationer. Inte nog med det, de är trogna sina revir livet ut! När den ena partnern dör försöker den efterlevande “gifta om sig” och stanna kvar i området. Alla blir ju inte 40 år. Medellivslängden är 17 år och könsmogna blir de vid 4-5 års ålder.

Om båda fåglarna i ett revir försvinner tas reviret oftast över av ett annat par. Det finns många exempel på revir där havsörnar häckat i hundra år och mer.

Ringmärkning av boungar med färgringar har lärt oss mycket om havsörnarnas rörelser och var de slår sig ner. Märkningarna omfattar nästan hela Europa. Årsungarna lämnar oftast reviret i oktober och drar söderut, medan föräldrafåglarna stannar nära boplatsen. Under de följande åren rör sig ungfåglarna mycket i sina hemtrakter. När de sedan börjar häcka vid fem års ålder, slår de sig oftast ner inom tio mil från den plats där de föddes.

Bra revir är viktigt för örnarna

Eftersom örnbon är tunga krävs gamla träd med grova grenar för att bära dem. Ett havsörnsbo väger oftast flera hundra kilo. Gamla bon kan väga över ett ton…. Favoritträdet för bon är tall, men det går också bra med gran eller asp.

I ett bra revir måste det finnas goda fiskevatten och jaktmarker som främst är grunda strandområden. Havsörnen är en duktig fiskare på grunda vatten, men däremot en ganska dålig jägare på land. Sommartid är det mest braxen, gädda, mås- och sjöfågel på menyn. En födoresurs som ökat sedan 1990-talet är skarvar och gäss.

Boträden

Boträdet ska helst ha en stark, bärande krona med lämpliga grenar. Det är först när trädet har uppnått högre ålder som en sådan krona kan utvecklas. Själva boets placering är oftast i övre delen av kronan, ibland högst uppe i toppen.

Hos tall tar detta normalt minst 100 år innan kronan utvecklas och grenarna blir grova. Ett av örnarnas stora problem idag är just bristen på gamla tallar med lämplig krona i ostörda lägen.  En mätning av åldern på 12 värmländska boträd visade att de var mellan 73 – 180 år gamla. Medelåldern var 110 år och hälften av tallarna var yngre än 100 år. Vid en studie av 70 botallar på östkusten var medelåldern 160 år och endast en tall yngre än 100 år. Skillnaden beror troligen på en större förekomst av gamla tallar på östkusten.

En del havsörnar klarar att bo i människans närhet men alla är känsliga för störningar i boets närhet. Detta innebär bland annat att boplatsen bör ligga skyddad från direkt insyn. I praktiken blir valet av boplats ofta en kompromiss mellan att finna ett lämpligt träd och hitta ett ostört läge. Trädet får heller inte stå så invuxet i så tät skog att örnens inflygning hindras. Detta kan vara ett skäl till att många havsörnsbon ligger i kantzoner mot hällmarker, hyggen och små stormluckor i skogen.

Problem för örnarna

I den värmländska Vänerskärgården är störningar från olika slags friluftsaktiviteter ett problem för havsörnarna, och den orsakar årligen att häckningar misslyckas. Det ökade antalet småbåtar och kajaker i skärgården, tillsammans med den ökade satsningen på ekoturism, bryggor, båtturer, fiskesafaris och så vidare är ett problem för örnarna. För att både besökare och bofasta (som  havsörn och fiskgjuse) ska kunna fortleva i våra skärgårdar är det mycket viktigt med samarbete och hänsyn. 

Som besökare i skärgården ska du alltid tänka på om din närvaro stör häckande fåglar. Det behöver inte bara vara havsörn. Fiskgjuse, storlom och lärkfalk är andra arter i skärgården som också är känsliga för närgångna människor. Var uppmärksam på om någon fågel är ovanligt närgången och verkar orolig. Havsörnarna lägger ägg redan i mitten av mars så redan då bör skridskoåkare och andra besökare tänka på att de kan störa häckande örnar.

Så gott som alla häckplatser som inte är skyddade i reservat eller på annat sätt, kan påverkas av skogsbruksåtgärder. Det är därför viktigt att hänsynen till örnarnas boplatser ökar. Akuta hot mot boplatserna kan uppstå i samband med kalavverkning. Även om själva boträdet sparas kan avverkning i boplatsens närhet innebära att häckningsplatsen blir olämplig. Pågående häckningar kan också störas av aktiviteter som transporter, plantering och biobränsletäkt.

Att avverka äldre skogar i skärgården utan att spara lämpliga boträd innebär på sikt ett hot mot både örnar och andra stora rovfåglar i skärgården.

Data om havsörn

Vetenskapligt namn: Haliaeetus albicilla

Spännvidd: 200-250 cm

Kroppslängd: 80-102 cm

Vikt: 4,5 kg – 7,0 kg

Kännetecken: Äldre fågel har vit stjärt, gul näbb och blekbrunt till gråvitt huvud. Årsungar har mörkbrun fjäderdräkt, mörk näbb och mörk stjärt. Från första levnadsåret till 5-6 års ålder blir stjärten allt vitare, näbben gulare och fjädrar på rygg och huvud ljusare.

Häckningsperiod: Januari – augusti (den mest känsliga perioden är mars – juni)