Skogsbränder är viktiga för tallarna – nu upphandlar vi projektets första naturvårdsbränning

Den första naturvårdsbränningen i LIFE-projektet är nu ute för upphandling. Det är skogen på ön Harvelsön utanför Liljedal i Grums kommun som ska brännas. Se beskrivning av området och mer info om upphandlingen på Länsstyrelsen Värmlands webbsida.

I Vänerskärgården finns många gamla knotiga tallar, pinade av väder och vind. Om de står soligt så kan skalbaggen reliktbock trivas i den grova barken. Gamla tallar med reliktbock har ofta en gyllengul färg som man kan se på flera meters håll, eftersom kåda lagras in i barken i skalbaggslarvernas gångar.

Dessa gamla, solbelysta tallar blir allt mer sällsynta – dels på grund av skogsbruk, men också på grund av bristen på skogsbränder i vårt moderna skogslandskap. Bara för 150 år sedan var bränder vanliga i skogarna i Sverige, och för skogen och de växter och djur som finns där är inte skogsbränder någon katastrof. Tvärtom är det många arter som behöver skogsbränder för att överleva, och väldigt många fler som gynnas av skogsbränder i någon mån. Naturvårdsbränning är därför en prioriterad skötselmetod i Sveriges naturreservat. 

I använder vi bränning som restaureringsmetod i skogsbestånd som idag inte har så höga naturvärden. Målsättningen vid dessa bränningar är att många tallar ska överleva, men att en del av dem skadas av elden. En del av träden, framförallt granar, ska dö för att släppa in mer solljus i beståndet. När tallen får en skada så impregnerar den veden med kåda. Det gör att den blir mer motståndskraftig och står kvar längre både som levande och sedan som död. De blir framtida gammeltallar där förhoppningsvis reliktbocken och andra spännande arter kan trivas.

På Sveriges lantbruksuniversitets hemsida kan du läsa mer om skogsbrändernas betydelse: ”Efter brand kommer liv”.

Om du vill fördjupa dig ytterligare kan du läsa Naturvårdsverkets vägledning för brand och bränning i skyddad skog, eller besöka webbsidan för LIFE Taiga.

 

Many old, knobbly pines grow on islands in the Väner archipelago. The rare beetle Nothorina muricata lives in the thick bark of those pine trees that are warmed by the sun in open locations. The bark on those pines have a golden color from the resin that is exuded where the larvae move around in the bark. 

The forests in the archipelago and in Sweden as a whole are growing denser. Both because of forestry, but also because of lack of forest fires. Only 150 years ago, forest fires were common in the Swedish forests, and many species have adapted to the habitats created by fire. Since wildfires can harm both economical values and human lives, fires are now efficiently stopped by the rescue services. Instead we use prescribed fire to support those species in the nature reserves. 

In the project we use prescribed fire to restore forest habitats that do not have high conservation value today. Our goal is to do burns where many pine trees survive, but spruce generally is killed to let more sun into the stand. A number of the surviving pine trees are scarred by the fire, and start to produce resin. The resin makes the pine wood more resistant and the pine has a greater chance of standing longer both as living and dead. Those pines become future knobbly trees where the beetle Nothorina muricata and other interesting species can thrive.